And now for something completely different.
För det mesta är det Abborre och Gädda jag försöker lura. Apropå lura, så är jag en sån som har tendenser att bli mer eller mindre slav under fiskeväderteorier. Antar att det har att göra med nåt slags önsketänkande om att det på nåt vis ska gå att "räkna ut" när, var och hur man ska fiska. Nu har vi en period med sjunkande lufttryck(teoretiskt värdelöst Abborrfiske och Gösfiske) och varmt i vattnet(teoretiskt inte läge att försöka få nytt personbästa på gädda).
Så vad tar jag mig till?
Jo, jag ger mig på ett slags fiske som jag har strax över noll koll på. "Strax över" säger jag eftersom jag faktiskt läst några rader om det och sett filmer där dom som vet bättre än jag sysslar med det.
Fiske efter Öring och Harr i strömmande vatten är definitivt inte min hemmaplan, men, ska man försöka sig på det kan man lika gärna försöka sig på det när man misstänker att det fiske man tror sig ha koll på kan vara dåligt.
Började precis nedanför Sörforsbron vid 17:30 tiden och se på fan! På det fjärde, femte eller om det var sjätte kastet med en liten guldfärgad spinnare så började det rycka och sprattla i grejerna. En tjusig Öring på gissningsvis nånstans kring 6-7 hekto gjorde det hela värt besväret.
Eftersom jag var rätt så säker på att den var under minimimåttet på 50cm så fick den simma tillbaka. Hade den varit över 50cm hade jag, om jag velat, fått behålla den, förutsatt att den saknade fettfena. Umeälven har både vild öring och odlad öring. Den odlade öringen klipper dom av fettfenan på så att de ska vara lätta att identifiera, så folk ska veta att dom är lovliga så länge de är 50cm+. All vild öring ska återutsättas oavsett längd. Mitt i all entusiasm över att ha fått en Öring nån annanstäns än en insjö så reflekterade jag inte över fettfenans vara eller icke vara.
Ja tyck he ä bra med regler om vilka(och hur många) fiskar som får tas som mat och vilka som ska tillbaks till plurret. Det är min bestämda uppfattning att folk som forskar på området vet bättre än mig om vad som är bäst för fiskbeståndet/ekosystemet. Då är det bara att respektera. Sen får vi se hur det blir med den respekten när jag blir ännu äldre. Är man gubbe så händer det nämligen nåt magiskt vid en viss ålder(som kan variera från person till person, men det infaller oftast mellan 50-60) - ens kompetens inom, ja, allt, kommer att vida överstiga all samlad expertis inom gebitet. Bara sådär hux flux. Men med lite tur så skulle jag kunna bli en av dom som inte drabbas av fenomenet.
Nu går vi till det jobbiga med framgång såpass tidigt på fisketuren; det ger vanföreställningar om att det ska hända nåt mer. Vilket det inte gjorde. Några småabborrar högg, i en miljö jag definitivt inte förknippar med Abborrfiske.
En annan stor skillnad jämfört med mitt "vanliga" fiske är att det var rena rama träningspasset. Vanligtvis fiskar jag från båt eller så står jag på samma ställe och bara nöter på. Ofta har jag med mig två-tre olika spön och 10-15 kilo bråte(+elmotor(med två batterier 18kg+23kg)och ekolod när det fiskas från båt). Här blev tänket att jag skulle köra ett mobilt fiske med lätt packning. Ett spö, en ryggsäck, en axelväska. Istället för att stå på samma fläck och nöta så bytte jag fiskeplats ofta, för att täcka en större del av vattnet. Det är ju inte för intet som det är allmänt känt att jag i folkmun kallas Lodjuret, på grund av hur jag obehindrat och utan fara för liv och lem skuttar fram graciöst över stenblock och klippor och fan och hans moster.
