Jag har sett Jesus! Men ja säg int' vars! He få int' bli nå jävla spring!
Ska jag gräma mig över att det inte blivit nåt gäddfiske under hela september månad, som kanske är den bästa gäddmånaden på hela året, eller ska jag glädjas över att jag upptäckt en helt ny värld?
Jag väljer det senare alternativet.
Ända sedan 2009 har fiske efter Havsöring vid kusten, från land, fascinerat mig. Av någon anledning dröjde det till den 28 augusti 2016 innan det första försöket gjordes. Skräckhistorierna om "tusen kast per hugg" har väl kanske haft en viss effekt på att jag inte fått tummen ur röva' tidigare, likaså min egen villrådighet om var jag ska ge mig på den sortens fiske. Att leta efter en nål i en höstack kan ju vara knepigt, men det blir ännu knepigare om man inte ens vet vilken av höstackarna man ska leta i.
Nåväl, en tjomme på fiskesnack.com gav mig ett tips om ett ställe där det faktiskt rör sig Kustöring(jag kallar dom det för att skilja dom från Öring som rör sig i strömmande vatten). Han hade rentav konkreta bevis. Jag avslöjar bara att det är inom rimligt köravstånd från min bostad och att platsen har öppet vatten i sydlig riktning ända ner till Åland. Jag åberopar "Jag har sett Jesus! Men ja säg int' vars! He få int' bli nå jävla spring!"-klausulen+att jag lovat fiskesnack.com tjommen att inte avslöja hemligheten.
Att stå på klippor och kasta mot öppet hav ger en lite ödslig känsla. Man tänker "hela jävla Östersjön...hur stor är chansen att det jag letar efter finns just här?". Nåväl, efter blott tre timmar av fiske från land efter Kustöring kom första hugget. Den ville inte följa med upp, men den kändes inte särskilt stor.
Kalenderbitare som jag är så har jag räknat en del. Totalt har jag pysslat med detta fiske i 25 timmar och 30 minuter, fördelat på 8 tillfälen från 28/8 fram till 30/9. 1/10-31/12 råder det fiskeförbud. Under alla dessa timmar har jag fått fyra bekräftade hugg och två misstänkta hugg. Misstänkta eftersom jag inte med säkerhet kan säga att det var frågan om fisk.
Första gången en fisk följde med hela vägen upp var en dimmig morgon i slutet av september. Det visade sig att tricket var att veva riktigt fort och göra många korta vevstopp. Fick först en som följde med till ungefär fem meter från spötoppen, gissningsvis c:a 3 hekto. En timme senare högg den som kom upp. Särskilt stor var den inte(0,32kg), men ack så efterlängtad.
Enligt mina beräkningar hade jag ägnat mig åt totalt c:a 21 timmar och 20 minuter av detta fiske innan första landade fisken. Viktigaste verktyget vid detta fiske; det extra tjocka pannbenet.
Eftersom den var under minimimåttet på 50cm så var det bara att låta den simma tillbaka. Jag ville göra detta på ett lugnt och kontrollerat vis och inte bara kasta i den därifrån jag stog(pga vågor kan man inte alltid stå och fiska där man vill). Så jag knatade ner till vad jag tyckte var ett lämpligt ställe för detta. Det visade sig att klipporna där var synnerligen hala. Årets första bad gjordes alltså den 27 september, i Kvarken, på ett sätt som självaste Farbror Melker skulle blivit mäkta stolt över. Jag kan inte säga att jag halkade ner i vattnet, jag gled ner, långsamt, och visste precis hur blött och kallt det snart skulle bli, utan att kunna göra något åt det. Den lugna återutsättningen av fisken uteblev och istället fick den en liten flygtur innan den hamnade i vattnet.
Kallt och blött i all ära, men man kan inte låta sådana små petitesser hindra en när fisken uppenbarligen går att lura till hugg. C:a 10 minuter efter badet kom nästa hugg, den kändes något större men släppte inom kort. Sen fortsatte jag fiska ungefär en timme, sen sa kallblötlekamen att det kanske var dags att börja fundera på refrängen.
En annan fascinerande grej med fiske vid öppet hav är fenomenet gammsjö. Det kan vara helt vindstilla på platsen men trots det rejäla vågor. Det är helt enkelt vågorna från tidigare vind som slår upp över klipporna. Ibland går det att stå på vissa ställen och fiska, ibland är det omöjligt att stå på dom ställena. Gammsjö är inget man behöver tänka på i de sjöar jag fiskar i eftersom vågorna får en begränsad färdsträcka. Men när jag kollar in en väderprognos inför kustöringfiske måste jag helt klart göra en gammsjöeffektsuppskattning.
Gammsjö, såhär kan det se ut.
Efter att Kustöringsäsongen tagit slut så har det varit gäddfiske för hela slanten. Har hunnit med tre turer med flötestrolling med fryst fisk som bete i Nydalasjön. En tur med Johan, som fick en på 4,6(tangerade nytt pb för honom), och två turer själv med ett missat hugg per tur. Dessvärre lär årets fiske vara slut inom kort. Nätterna har börjat bjuda på minusgraderjävlar och snart är väl ishelvetet ett faktum.
Nu längtar jag som rackarns efter vårens isfria tid, då det återigen blir dags att ta sig an Kustöringarna.
