Isfiske och ett korståg mot vidskepelse(yes, i will have bananas)
Har chockat mig själv och testat på lite isfiske i år! Initiativtagare till denna tvivelaktiga sysselsättning är polaren Per. Förstgången var inget vidare; -8 grader celsius och rejält blåsigt. Det innebär ett praktiskt problem; det är kallt. Kallt är otäckt. Dessutom blir det is på fiskelinorna så fort de kommer upp ur vattnet. Resultatet? Noll hugg för mig. Ett gäng mataborrar för Per.
I torsdags var det betydligt trevligare. Rentav plusgrader och inte särskilt blåsigt. Resultatet? En oppdragen abbarr och ett missat hugg för mig, ett gäng mataborrar för Per.
Trots denna fiskelycka föredrar jag fiske från båt alla dar i veckan p.g.a rörligheten, även om det inte är så farligt omständigt att borra ett nytt hål.
Apropå båt; i år ska jag ta med mig bananer på varannan båtfisketur. Varför? Jo, det är nämligen så att vidskeplighet, båg, infantilt trams, humbug, haschpsykotiskt hippieflum och hittepå förgiftar en del fiskares kognitiva kapacitet. En vidskepelse som förekommer är att bananer i båten ger dålig fiskelycka. Exakt vad bananer kan tänkas besitta för särskilda egenskaper som gör att deras blotta närvaro i den båt man fiskar från ska orsaka dåligt fiske vet jag inte, och såvitt jag vet finns det ingen välrenommerad vetenskaplig forskningsrapport som kan ge ett svar. Min spontana gissning är att de inte har några såna egenskaper, utan att det är totalt orimligt att bananers kemiska sammansättning kan ha en inverkan på fisken så länge bananfan inte är i vattnet. Ungefär lika orimligt som astrologi, dvs vanföreställningen att himlakroppars positioner vid det ögonblick en människa lämnar livmodern har en inverkan på personligheten.
En annan fiskevidskepelse, som dock inte är lika utbredd som banantramset, är att det blir dåligt fiske med kvinnlig närvaro i båten. Jag har inte forskat på området, utan har än så länge bara anekdotiska motbevis; mitt personbästa på Torsk(18kg)togs med kvinnlig närvaro i båten.
Nåväl, bananprojektet ska gå till så att jag tar med mig en banan i båten på varannan båtfisketur efter abborre och/eller gädda(med undantag för turer där eventuellt fiskesällskap insisterar på att jag ger fan i bananerna, SÅ orimligt respektfull är jag), sen för jag statistik för varje fisketur och sen när sista båtfisketuren för året är avklarad så räknar jag ihop alla hard facts och presenterar dom här, så får folk dra sina egna slutsatser. Metoden har dock sina brister, eftersom "banan/ej banan" bara kommer vara en av många variabler för de olika fisketurerna. Mest troligt är det dock en variabel som inte har nån inverkan på fisket.
Varför ska jag då göra detta? Jo, för att jag blir alldeles varm i kroppen och till mig av glädje varje gång myter och vidskepelse brutalt slås ihjäl av den materiella verklighetens trubbiga våld.
