"Den orimliga gäddan" och andra fiskesagor.
Varje semester betyder några dagar i Ö-viks utkanter. Mor, far och bror med familj huserar nämligen där. Så, det har helt enkelt blivit några dagars fiske i det södra grannlänet.
Ullångersfjärden, där mor och far har stuga och numera även båt, var svårjobbat. En titt på sjökortet visar att det i princip är frågan om en stora jävla tvärdjup grop. 77m som djupast. Kan det vara så att det kan ha varit bra torskfiske där innan yrkesfiske gone fucked up+mer gift i östersjön sabbade allt för typ 30 år sen?
Nåväl. Okända vatten. Bara att he en krok i vattnet och se vad som händer. De arter som förekommit i en stuggrannes nät har varit Sik, Strömming, Öring(inte så ofta) och Hornsimpa(men tydligen bara på våren).
Så, vad göra? Strömming(Clupea harengus) är en art som saknas på min lista över fådda arter, så det finns såklart ingen anledning att inte försöka. Jag fick ta till lite norgetaktik - ut på djupt vatten(ekolod är inte dumt ibland), driva inåt mot grundare, sen får en strömmingshäckla(flera småkrokar med fjädrar på samma lina+sänke)åka hiss upp och ner i vattenlagren. En eftermiddags nötande med detta gav exakt noll hugg, antagligen för att strömmingen inte behagade befinna sig i området för tillfället.
Några sporadiska kast efter abborre gjordes även på grundare vatten, gav nada.
Efter en god måltid bestående av grillade makrillfiléer och äkta pulvermos så var det dags för fiske igen. Tanken var att bege sig till ett grundare område på andra sidan fjärden för att se om det kanske fanns nån abborre där. Med tanke på att det uppenbarligen rör sig havsöring i trakterna(grannen fick en i nätet dagen innan) så blev det lite trolling påväg dit. Fram med gäddpåken, sen fick en 12cm wobbler med 200 grams sänke på trevägslekande framför släpa efter båten. Det skadar ju inte att kunna "fiska" på transportsträckorna. Nåväl, detta gav inte helt otippat ingenting varken påväg dit eller påväg tillbaka. De som på blodigt allvar trollar efter öring och lax te havs brukar väl köra med 4-8 spön med djupparavaner, sidoparavaner, bulvaner och huliganer, för att täcka många olika djup och större yta plus att dom förmodligen vet på ett ungefär var i alla ofantliga mängder vatten de ska leta, och dom misslyckas väl titt som tätt. Så ett spö på ett djup på måfå är väl vad som i engelskspråkiga länder brukar kallas för ett longshot. Och det grunda området på ansia fjärden var lika dött som resten av havet som fisken glömde.
Den gamle och havet
Nåväl, jag blev inte helt fisklös i Kramfors kommuns nordligaste delar. En dag före lunchtid åtog jag mig uppgiften att ta reda på om det rör sig fisk i bäcken i närheten. Det gjorde det. Mask på liten krok doppad i bäcken gav en pluttöring med smoltteckning.
Sen var det dags för några dagar i stugan hos bror med familj vid Täftsjön drygt en mil från centrala Ö-vik. Där vet jag att det till skillnad från Ullångersfjärden finns fisk. Överlag var det trögt fiske, glest mellan huggen, men två guldkorn behagade hugga.
Det mesta av fisket koncentrerades kring ett grönsaksland med ungefär meterdjupt vatten och djupare utanför, som tidigare gett en del fina abborrar och en och annan gädda. Nästan vindstilla på alla fisketurer och mestadels klart. En kväll kom den orimliga gäddan. C:a 20 grader i ytvattnet, fiske på grunt vatten, klart, nästan vindstilla, kast med en liten 12 grams Abu Reflex spinnare för att se om nån huggvillig abborre fanns i området. Under sådana omständigheter ska man faktiskt inte få en gädda på c:a 7,5kg. Hade jag fått den före den 5 Juni i år så hade det rört sig om nytt personbästa, och vän av ordning menar att en pb-gädda inte ska vara nåt man får som bifångst vid abborrfiske.
Dom ska hugga från mitten av maj fram till nån gång i början av juli samt slutet av augusti och fram till oktober. Dom ska hugga när det är såpass mycket blåst att vattnet i alla fall rör på sig. Och de ska irriterat fnysa åt små spinnare men kasta sig över beten över 20cm. Men statistiken talar sitt tydliga språk; Av de 17 5kg+ gäddor jag har fått umgåtts med så är det den enda som gett sig på ett såpass litet bete. Den var i alla fall förvånansvärt lätt att få in till båtkanten trots ett i gäddavseende klent spö, men hade jag inte haft håven hade det kunnat bli bekymmersamt.
Den var för övrigt perfekt krokad. Definitionen av perfekt krokad lyder som följer; kroken lossnar av sig själv så fort fisken hamnar i håven.
Dagen efter var det tillbaka till grönsakslandet för att se om det går att få nån vettigare abborre. Och det gjorde det. En på 1,03kg gav en riktigt bra fight på styvt och kort(190cm)spö och årets tredje abborre över kilot var ett faktum.
Hur jag ska lägga upp fisket de kommande dagarna är något av ett huvudbry. Lågt lufttryck och mestadels vind från nord, hård sådan de kommande dagarna av prognoserna att döma. Det jag mest längtar efter är ett riktigt schysst abborrpass i Tavelsjön. Slutet av helgen och början av nästa vecka ska tydligen ge lite vettigare lufttryck, men nordanvinden ska bestå. Det lutar åt att det blir Tavelsjön om ungefär en vecka så får jag kanske köra lite bottenmete efter gädda med fryst fisk i det vindskyddade Täfteå fram till dess under de stunder som det inte regnar.
