tompasfiske.blogg.se

En glad amatör med en osund besatthet av fiske. Ska försöka förmedla känslan av fisketurer där allt stämmer såväl som de där som försvinner i glömska. Kanske bjuda på ett och annat tips också. Härjar främst i Umeå med omnejd och fiskar mestadels efter Abborre och Gädda, ibland Gös, ibland nåt helt annat. Fiskar oftast med rätt enkla medel då min undersköterskelön än så länge inte medger köp av egen båt eller ekolod. Elmotor och hyr/lånebåtar är min melodi. Tips på hur jag kan få ut mer av mina timmar vid vattnet mottages tacksamt i kommentarsfälten. Hej.

Fyra dygn i Hoting ur en fiskemissbrukares perspektiv och två Aha-upplevelser

Publicerad 2015-07-26 20:58:28 i Allmänt,

Jag kan tänka mig att ha tillräckligt med hyfs för att påstå att jag talar för mig själv när jag påstår att ett passionerat fiskeintresse kan liknas vid ett missbruk. Men, ärligt talat, jag talar inte bara för mig själv. Nåjo, även om ett gravt substansmissbruk får långt mer ödesdigra konsekvenser än fiskemissbruk så finns det vissa likheter vad gäller psykologin. En sak är de umbäranden man kan gå igenom och hur mycket tid, energi och pengar man kan offra för att få sin kick.
 
Som jag skrivit om tidigare så har jag helt enkelt dragit till Hoting i hopp om nytt personbästa på Abborre. Det hela började med att jag slösurfade på lite på diverse fiskesidor och läste en artikel om Mona Widén och det vidunder till Abborre(2859 gram och 54cm, alltså som en något nätt nyfödd männisch)hon lyckades dra upp ur Hotingsjön för ett par år sen. Utöver detta gick det också att läsa om Sveriges längsta Abborre,56cm och 2630 gram, också tagen i Hotingsjön i "modern tid". Detta tvingade mig att ta reda på hur långt det är dit, var jag ska bo och hur jag ska ordna tillgång till båt. Svaren kom fort; 23 mil, bo och hyra båt vid Hotings camping, dessutom till en hanterbar kostnad. Eftersom årets sommarfiskevecka i Norge inte funkade för mig rent logistiskt så var det kul att ha ett alternativt turistfiskeprojekt. Fiskesällskap ordnades via vad som skulle kunna ses som en kontaktannons på forumet fiskesnack.com. Per som han heter visade sig vara en rimlig typ och besatt av fiske - en bra kombo!
 
Nåväl, på onsdagens eftermiddag anlände vi och hade väl första abbarhugget kring 18-19 tiden nån gång. Första kvällsturen ägnades mest åt att glida runt lite på ett område jag fått tips om för att kolla intressant bottenstruktur med hjälp av Pers ekolod och för att se om det var nåt på hugget. Fisket var väl inget märkvärdigt den kvällen men en kul grej hände. Jag kastade med en relativt djupgående(skulle tippa på 4-6m vid denna typ av fiske)wobbler på 12cm över vad som förmodligen var c:a 7-12m djup och fick ett saftigt hugg. Det kändes ganska tidigt att det var en Gädda, och den var riktigt elak! Jag tänkte att det kunde vara nytt personbästa(alltså en på mer än 7,3kg)med tanke på hur den kändes. När den syntes vid ytan blev dock bedömningen att det var en på minst tre men inte mer än fem kilo, sen släppte kroken från bestens gap. Hade jag tappat den innan jag såg den hade jag grämt mig över ett förlorat potentiellt pb trots att den kanske bara var halvvägs dit. Per fick också ett gäddhugg den kvällen, en på c:a 2,5kg. Vi kunde konstatera att Hotingsjöns Gäddor var osedvanligt stridsdugliga. En gissning är att deras liv i relativt strömt vatten är boven i dramat - de måste helt enkelt jobba hårdare för att förflytta sig och får då bra styrke och konditionsträning.
 
På Torsdagen åkte vi åt ett annat håll för att kolla läget där. Det var lite trögt mitt på dagen med nåt litet ströhugg då och då men framåt kvällskvisten ankrade vi över fem meters djup mitt i en intressant brant som gick från c:a 10 till 2 meter i anslutning till ett grundflak, en brant som dessutom hade strömmen mot sig. Detta resultarade i vad som nog är bland det galnaste Abborrfiske jag varit med om. Inte storleksmässigt, men definitivt huggfrekvensmässigt. C:a 90-120 minuter med nästintill oavbruten huggbonanza. Ibland var det bara att släppa ner jiggen på botten under båten och så fort man spände upp linan var det fisk på kroken. Galet. Storleksmässigt låg de finare exemplaren kanske kring halvkilot, med många 2-4 hektosbitar. Bra underhållning - men inga storfiskar.
 
Ett av de större exemplaren som högg den kvällen, på rätt kraftig 11cm jigg; 
 
 
Nästa dag började vi vid ungefär samma ställe som vi hade haft det totala vansinnet kvällen innan, men dagfisket var rätt trögt. Utöver trögt fiske så öste regnet ner som bara den. Men, bara att bita ihop och fiska. Vi var inte där för att lipa över dåligt väder - vi var där för stor Abborre. Sen på kvällen upphörde regnet och det kom igång lite bättre med skaplig huggfrekvens och som regel 2-4 hektosbitar, men inte i närheten av lika galet som på torsdagkvällen. Sen omgrupperade vi till stället vi fått tips om men inga märkvärdigheter ville visa sig.
 
Skepparn skeppar.
 
Sista dagen körde vi kring tipsstället. Vi började med att trolla med nedblyade beten för att kunna fiska av stora områden med betena nära botten eller i alla fall relativt djupt. Det gav mig en bråkig Hotingsjögädda kring 1,5-2kg men inget annat. Sen nötte vi på i dom trakterna med alla möjliga typer av beten och fiskemetoder utan större framgång. Sen kom kvällsstiltjen och beslutet att påbörja återfärden mot land - vemodigt.
 
 
E45 bron i solnedgång - våra jaktmarker.
 
Drömfisken kom inte upp men resan gav en hel del inspiration och lärdomar som jag är säker på kommer att utveckla mig i rollen som Abborrfiskare. Vissa grejer förstog jag innan - att leta Abborrarna vid djupkanter som det antingen strömmar eller blåser in mot. Jag fick avsevärt större förtroende för jiggfiske, en metod jag nyligen fattat tycke för som jag tidigare hade förutfattade meningar om. Det fina med jiggfiske är att det går att göra på så många olika sätt - och därigenom kunna hitta ett bete, en metod och en riggning som är rätt recept för tillfället.
 
Sen fick jag två så kallade Aha-upplevelser(nej, inte att du lever i en blyertstecknad tillvaro som plötsligt förvandlas till på rikt), som dessvärre kostar pengar att leva ut, men jag tror att det kommer vara värt det. Den första känns som en betydelsefull insikt ur gäddfiskehänseende. Låt mig utveckla;
Att fiska med riktigt stora beten är kul, för då känns det som att chansen att få riktigt stor gädda ökar. Med riktigt stora beten menar jag såna som väger 100 gram eller mer. Det finns två sätt att fiska såna beten; att kasta ut och veva in eller trolla, dvs släpa betet efter båten. Ska ett tungt bete släpas efter båten kräver det inte att spöt ska kunna användas för att kasta ut betet på ett vettigt sätt, så då går det att fiska tunga beten så även med ett spö som kan gå av om man försöker kasta ut betet. Nu skulle det ju vara bra att inte vara förpassad till trolling när man är sugen på att fiska med riktigt stora beten. Inte minst med anledning av att mitt motorpaket -  batteridriven elmotor - bara klarar en begränsad tid i vettig trollingfart. I synnerhet om vinden inte är min kompis.
 
Slutsatsen jag drog i början av årets säsong var att jag måste skaffa ett kraftigare haspelspö som kan kasta ut beten långt över 100 gram. Lämplig rulle fanns redan, en rejäl och stor slitvarg som tjänsgjort på ett mycket föredömligt sätt från båt vid det tunga havsfisket i Norge. Men då kastar man inte betena, utan släpper ner dom rakt under båten. Sagt och gjort, jag skaffade ett haspelspö som var klassat för att kasta ekipage upp till 170 gram, och det känns som att klassningen är rätt så korrekt. Vid praktiskt fiske med 100g+ beten uppstår dock ett problem; själva den princip som konceptet haspelrulle bygger på. Spänd lina vilar mot pekfingret vid utkast, sen släpper man fingret i rätt ögonblick. Det är för det första rätt så smärtsamt att hålla på med i nån större omfattning, och det är rätt slitsamt. Så, inget fel på spöt, bara kombinationen tunga beten och haspelrulle. Det går att kasta, ja, men med tanke på det rent kroppsliga slitaget så blir effekten att det inte är nåt man vill göra särskilt många gånger. Per hade med sig ett för gäddfiske avsett spö med tillhörande multiplikatorrulle. Tänker inte gå in på detaljer för de som inte vet skillnaden mellan så kallad multi och haspel, men, dom funkar och ser ut på olika sätt. Jag testade några kast med multisetet med bete strax under hundra gram och en helt ny värld öppnade sig för mig. Jag förstog på en gång att det är nåt liknande jag behöver för att kunna kasta riktigt tunga beten såpass bekvämt att det blir nåt jag kan göra i stor omfattning.   
 
Den andra Aha-upplevelsen var att ett skapligt bruksekolod inte behöver kosta skjortan å femi. Det Per hade med sig funkade bra till att läsa av bottentopografin och det var lätt att se fiskstim. Kanske inte superbra för att se enskilda större fiskar, men för vad jag skulle ha ett ekolod till; hitta intressant bottentopografi och se vilket djup betesfiskstimmen går på, så funkar det utmärkt. Det bästa av allt; modellen har en prislapp på strax under tusenlappen.
 
Först på inköpslistan kommer dock multiset för tunga beten - det blir alla tiders för den antågande höstens gäddfiske med stora beten.
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela