Livet har återvänt
Då har jag äntligen kommit till den tid på året då jag kan se fisket i slutet av istunneln. Umeälven har börjat få en smal fåra med öppet vatten vid Kolbäcksbron och Täfteåns mynning är öppen. Gissningsvis fiskar jag på hemmaplan inom loppet av 4-6 veckor.
Men innan dess bär det iväg till Lyngsnes(Rörvik/Vikna kommun, mellan Trondheim och Mo i Rana), Norge, avfärd 27/3 och hemfärd 2/4. Då ska det fiskas Skrei(Torsk som till vardags skrotar runt uppe i Barents hav men uppehåller sig vid Norges kuster på vårkanten för att knulla och äta upp sig)i fem dagar. Det blir mitt fjärde vårfiske efter Skrei. Vädret brukar kunna vara lite småjävligt ibland - och framförallt varierande. På ett och samma fiskepass kan man få uppleva blötsnö, hagel som piskar i ansiktet, blåst, regn, vindstilla, solsken och säkert en massa andra sorters väder. Temperaturen brukar sällan vara särskilt högt över nollstrecket.
Fisket kan också variera lika mycket som vädret. Knepet är, som vid fiske i allmänhet, att lyckas hitta fisken. 2013 blev det en bra Skreivår; både kvantitativt och kvalitativt(mitt personbästa på 18kg togs då). 2014 blev ingen vidare Skreivår. Knepigt väder höll oss i land en alltför stor del av tiden och när vi väl kom oss ut hittade vi inga Torskstim utan det var mest frågan om nåt ströhugg här och där. Har för mig att mitt dagsgenomsnitt på antal bärgade Torskar inte var mycket över 1. De som hade stugan och båtarna veckan innan vi kom hade ett desto bättre fiske - det handlar helt enkelt om att vara på plats samtidigt som Skreien. Ibland har man bokat rätt vecka(c:a ett halvår innan), ibland kommer man för tidigt och ibland för sent.
Den senaste tiden har det knytits häcklor och fipplats med stingerkrokar och shoppats alltför mycket. Av nån outgrundlig anledning ser jag det som grovt tjänstefel att ta med sig identisk utstyrsel två år i rad - kul att uppdatera betesarsenalen, mindre kul att betala. Nåväl, hälsosammare än att lägga pengarna på dödsgift...
